Tonartshöjde mitt gråa liv.

Det är dagen efter. Och jag går i samma korridorer. Det är dagen efter och på golvet ligger rester från då stormvinden drog in över staden. Fjädrar från en rosa boa har sopats mot väggen i ett halvhjärtat försök att glömma. Lukten har inte bestämt sig. Publiken är borta men luften vill inte riktigt släppa taget och bli mänsklig, bli vardag, åter igen bli ett med djuret och svetten och de verkliga tårarna. Utanför arenan packas den sista långtradaren med de sista lådorna och snart har man glömt oss. Förälskelsen drar vidare mot andra deltävlingar men samma innehåll. Det är bara vi som är utbytta.

Kvällen innan. Dagen med stort D men små likheter. Jag hade bestämt mig för att försöka, ge mig hän, kväva mig själv med en discokula och bli en del av ett sammanhang. Det kändes festligt. Det kändes läskigt. Hemma framför stora spegeln gjorde jag miner och verkade uppriktigt glad, klädde mig i gå bort-kläder, tränade på tummen upp och upprepade MELLO MELLO MELLO som ett mantra. Det blev äkta. Det blev på låtsas men jag blev det på riktigt. Kom dit i tid och trängdes och köade och såg ett arrangemang värdigt en diktatur och en tävling värdig en diktatur och jag skrattade när jag borde skratta och jag överlevde och röstade och jag trängdes och jag kände mig som en del av ett sammanhang och jag försvann i en dimma av kall rök och varma känslor. Jag vet inte vad som hände. Jag blev bjuden på kaffe och mys. Man tog mig i sin famn.

Det är kvällen efter. Jag har under ett helt dygn sopat intrycken mot den bakre väggen av mitt medvetande men kräver nu mig själv på ett svar. Det låter mindre farligt än vad det är. Det låter nästan okej. Vet inte om rätt eller fel låt vann eller fick en andra chans. Vet inte om folket tyckte att manuset var bra. Vet inte om man bryr sig om patriarkatets upprepade käftsmällar. Vet inte om jag såg Christer Björkman. Det enda jag vet är att många människor tycker att det är skönt att finnas i ett sammanhang. Jag försökte men det kändes nog mest som en jävla schlager. Men så klart. Det är bara innehållet som är utbytt. Och mitt liv drog vidare mot nya deltävlingar.


Publicerad i Norran 2013-02-18