Harsprånget.

Det är kallt här. Men kaminen skriker, spottar och fräser för att hjälpa mig och mina tjocksockar i kampen mot gammeldags isolering. Radion, den gröna med stukad antenn, pratar som vanligt med hes röst. P4 Norrbotten från Jokkmokks marknad: Vild-Hasse, Finnen och Korvhandlare Bengtsson diskuterar pärleporten och kubanska cigarrer och man kan se ångan från deras munnar, iskristallerna i skägget, de långa liven och det korta allvaret. Mest av allt skratten. Titta på spåren från haren där ute, säger mamma och avbryter radiovågorna. Den tar alltid samma väg.

Det är kallt här. I den andra världen, med andra värden, men tyckarna skriker, spottar och fräser för att hjälpa någon eller sig själv i kampen mot gammeldags eller i högsta grad aktuella åsikter. Internet, med stukad självcensur, pratar som vanligt med versaler. På Twitter och i papperstidningar och i tv-soffor och hos grannen och i förtältet diskuteras de andra människorna. Man kan se glöden i deras ögon, de yviga gesterna och den snabba kicken. Mest av allt skratten. Eller gråten. Titta på den större bilden, säger ingen och hatet fortsätter. Det tar alltid samma väg.

Kyla eller kyla är det liv man lever i åtminstone halva livet. Det är en uppdelning som heller inte är beroende av klimat. Det finns inga dåliga kläder i en orkan blir det finns inga dåliga åsikter i det samhälle som kommit till att handla om att dela ut käftsmällar. Uppåt eller neråt eller på den andra kinden. Haren då? Mästare på att förvilla sina förföljare genom att springa tillbaka i sina egna spår för att sedan göra ett långt hopp, ett så kallat avhopp, vilket gör det svårt för jakthunden att följa spåret. Det känns som att vi har mycket att lära. För om det inte handlar om att våga titta tillbaka, omvärdera sig själv och sin värld, för att ibland skutta långt och sidan och fortsätta. Då kommer den där sista kubanska cigarren inte att smaka speciellt gott. Det måste vi förstå. Eller så dö i kylan.

Publicerad i Norran 2013-02-12