Dansar i bruset.

Ser skorstenen från fabriken ute vid kusten. Ser den lilla kiosken längre bort på gatan. Ser mig själv i en spegel och håret verkar nyvaket. Framför datan. Framför internet. Framför världen och med högerhandens små rörelser kan man helt plötsligt pilla på saker som man i sandlådan endast kunde drömma om. Där ens ungdoms-jag grävde och grävde i hopp om att möta Kina och nya världar men istället kletade nyllet fullt med kattpiss och folköl. Det finns en oändlig resa i det lilla tidsspann som innefattar mitt liv. Att på ett decennium ha lyckats reducera världen till en knapptryckning. Inte alltid helt utan problem. Inte längre svindlande. Men alltid med en strävan mot att förstå.

Mem - "En ur kulturarvet utbruten enhet, hypotetiskt sett analog med en specifik gen, och lydande under samma naturliga urval beroende av sina fördelar inom den egna idéfenotypen för sin överlevnad och utbredning i kulturmiljön”. Äsch. Mem är ett nätfenomen, en nätreaktion, där ofta smala och knasiga flugor sprider sig över internet och plötsligt blir en del av oss. Det har varit söta djur, Gangam Style, folk som försöker att göra sig illa på roliga sätt eller se ut som ugglor, och nu senast Harlem Shake. Harlem Shake går ut på att många människor dansar tillsammans i typ konstiga mössor. Lite som en studentfest. Sedan filmar man spektaklet, lägger ut det på internet, och på ett par dagar har memet dragit över 180 miljoner visningar. Det har blivit en del av oss. Vi har blivit det.

Min rufsiga frisyr och mina blanka ögon. Yrvaken inför framtidens hets mot att få sina 15 minuter i skenet av skärmens ljus. Jag känner mig som en kålsupare. Vi, ni, ungdomen och medelåldern kämpar mot att synas i ett allt mer grovkornigt brus av trivialiteter och nonsens. En jakt på bekräftelse med avsmak för sanning, ett gatlopp i en labyrint, en metafor som saknar grund. Jag sätter mig i sandlådan åter igen. I hopp och tro om att det inte är i pisslukt, men väl med skit under naglarna och genom ett öppet sinne, som världen blir lite bättre. Det är mitt mem till världen.


Publicerad i Norran 2013-02-25