[...] blev världen som en studentkorridor
där man bara gav sig ut för att sno glutenfritt knäckebröd ur det gemensamma skafferiet [...]
[...]
Till ljudet av musiken längst
Reeperbahn,
i den svala mellaneuropeiska luften,
säger jag det högt för mig själv:
Jag förtjänar inte att dö.
Inte än.