Tre.

Den uppbrutna rälsen,

mellan mig och hela mitt förflutna,
fanns ett kapitel av Jules Verne.

Den hemlighetsfulla ön,
i morgonljusets första blinkningar,
var man aldrig nånsin ensam.

Öppnade boken igen,
i skymundan av livet,
betyder orden nu något annat.

Skuggorna på klänningen,
mörkret var annorlunda,
när du fanns i det.

Du sa tre saker om Gud,
jag lyssnade bara på den sista,
som var ett farväl.