Jag minns.

Det är inte bara när det går åt helvete man ska utvärdera, sade tränaren till oss för många år sedan och fortsatte: utan det är viktigt att ibland bara ta ett steg tillbaka och tänka. Nästa match slog han sönder två klubbor och en sopkvast. Kallade målvakten för fitta.

Jag minns

hur jag hade problem att åka skridskor

medan de andra svischade förbi

på översteg och säkra fötter

i jakten på en dröm

miljoner kronor

ett omklädningsrum med bubbelbad

och att få vara nån.

Jag minns

hur pappa putsade mitt visir

med schampo och kärlek

för att kylan inte skulle få fäste

om utsikten

och insikten

på uterinken där var det 20 grader kallt

där min kompis ändå hade åkt

sedan morgonen.

Jag minns
beskedet

som rubbade ett helt liv

mitt mitt mitt

och att ingen trodde mig

då jag berättade att tårarna

visst var allergi

inte alls ett stukat självförtroende

utan pollen

i slutet av november.

Jag minns segrarna

blodet och benkrosset

ett öga för ett öga

och två framtänder för tre poäng

med siktet inställt på att överleva

bara en dag till

en period

ett ögonblick

i rampljuset eller under rubriken

katalogiserad som gubbslem
fanns inget annat.

Jag minns inte förlusterna
på samma sätt som man inte minns

den första kärleken
bästisen som försvann

våren
tre minuter innan läggdags

och vägen hem
men det är den sorts ärr

som försäkringsbolagen vägrar stå för.

Jag minns vännerna

som med försikt men på tre dagar

fanns i ens liv

nakna inför världen
men tillsammans mot den

med ibland en enda gemensam nämnare

och andra gånger samma dagbok

strid med kniven mot strupen

och i bästa fall lasagne

men sen försvann han till ungefär Ryssland

eller Sundsvall

eller ett bättre vetande.

Jag minns människorna

ramen

runt det heliga skådespelet

ansiktena

som skrek att jag var en idiot

men som omöjligt kunde veta

ansiktena

som skrek att jag var en hjälte

och fick varje droppe att kännas värdefull

oavsett smak.

Jag vet

att jag har problem med att åka skridskor

medan de andra svischar förbi

på översteg och säkra fötter

i jakten på en framtid

ser jag ödmjukt på gåvan

att få vara en del av ett sammanhang

en gemensam puls

av pisslukt och äkta känslor

Och det. Ska jag minnas.