måndag 13 maj 2013

Fallskärmar, kalsonger och kyssar.

I vardagsrummet.
Inom dessa fyra väggar ryms inte världen bortom. Dom hade aldrig pratat om saker som var bortom: om krigen, miljön eller om kvinnorna.
Kvinnorna.

- Har du hört talats patriarkatet?
- Patriark-vad?
- Patriarkatet.
- Du vet hur det är med mig och svåra ord. Jag försöker ta ett i taget och just nu är det sudoku.
Bilagan låg i hans famn och de tomma rutorna stirrade hålögt.
Som killen på omslaget. Han som alltid var så läcker. Från det där programmet. På fyran.
Det var alltid svårare med namn än med ansikten.
Det var alltid lättare med siffror än med människor.
Det fanns något definitivt i siffrorna.
1 till 9.

- Man ska alltså sätta in siffrorna i rutor. Det gäller att placera in siffrorna 1 till 9 på ett sådant sätt att varje vågrät rad, lodrät rad och låda på 3 gånger 3 rutor innehåller varje siffra exakt en gång. För att det ska vara ett äkta sudoku får det bara finnas en enda lösning. Och det betyder alltså att man måste börja om från början om det visar sig att en enda siffra satts i fel ruta. Det är logik. Det är slutgiltigt. Jag tycker att livet borde vara mer som ett sudoku.
- Jag vet vad sudoku är.
- Vad sa du att det där nya pusslet heter. Patriarkatet?
- Ja. Och det finns bara en lösning.
- Spännande.
- Mm..
Han på omslaget hade gjort något bra och man brydde sig.
Hon på omslaget hade gjort något bra. Eller nått. Och man brydde sig. Eller nått.
- Vad heter han nu igen. Killen på omslaget. Han som är så rolig i det där programmet.
Vardagsrum. Jag är vad jag heter.
Här finns inte plats för känslor eller livsnerv. Den insuttna fåtöljen kan inte berätta historier utan blir i bästa fall ett långsamt bildspel över tidpunkterna som inte spelat någon roll. I värsta fall blir den kaffeved.
Det finns något definitivt i siffrorna.
Något bortom.

I köket.
Det bubblar övertygat från en kastrull och med samvetet hängande kring fotlederna finns världen i kryddskåpet. Hon och han hade bott i den här lägenheten sedan hon hade gjort slut med sin ex-han. Ingen skulle kalla det för en jakt efter en norm men det var så enkelt att flyta med.
- Min farfar sade alltid att man ska passa sig för att röra runt för mycket i kärnfamiljen. Rätt vad det är så har det blivit smör. Hans hesa skratt gjorde mig alltid rädd.
Hon rörde om i kastrullen och skrattade rossligt som man gjorde förritin.
Ha. Ha. Ha.
Hon rörde om i kastrullen som man gjorde förritin.
Som man gjorde nu.

- Hur vet man vad som är kvinnosysslor och vad som är manssysslor nuförtiden? Hur vet jag vilka filmer jag ska gråta till och vilken parfym som luktar lavendel? Det finns väl inte en jävel numera som inte vet hur lavendel luktar. Och kläderna sedan. Ska jag klä mig kvinnligt eller ska jag klä mig som jag vill eller ska jag klä mig som jag vill bara för att alla andra vill ha det så? Lyssnar du?
- Ja.
- Hur mycket ska jag ta för mig i sängen och hur mycket snus ska jag spotta på världen för att den ska vara också min? Hur mycket pengar ska jag tjäna för att det ska vara rättvist och hur stor kuk ska jag ha för att det ska vara jämställt. Lyssnar du?!
- Ja.
- Vad sa jag då?
- Det var det där med lavendel.
- Maten är klar.
- Jag har tur som hittade en kvinna som kunde laga mat.
- Ha. Ha. Ha.
Det rossliga skrattet.
Det rossliga samhället.

Enklaste sättet att lösa samhällsproblemet på är nog att blunda. Då ett fel på vägen gör så att man får börja om från början. Ett steg åt fel håll gör att man missar i lodrätt eller vågrätt eller i att det handlar om människor. Man stressar och skriver sanningen som inte matchar sanningen när man vänder upp och ner på tidningen. Han som alltid var så läcker bryr sig inte. Världen är upp och ner. Världen är förskjuten och upp och ner och en plats där vi pressar våra huvuden till att handla om pussel och inte om oss.
Den färgblinda har inget problem med Rubiks kub.
Det ena könet har inget problem i att tjäna mer.
Det fanns något definitivt i siffrorna.
Och för 4000 brutto får man en bra grill.
I köket.
I köket.

Hon var på väg till gymmet.
Det var gympa men det hette något annat. Något på engelska och något som verkade nytt.
Hon hade druckit 33 centiliter men inte en enda kalori. Det är så man gör det. Det handlar inte om att bli smal utan det handlar om att bli sund, att resa i sin egen kropp, det handlar om att göra det för att folk ska se en, det handlar om likes och om bekräftelse.
Nej!
Det handlar om en sund livsstil.
Strong is the new skinny! står det på mobiltelefonens skärmsläckare och det har blivit mantrat.
Träning handlar om att synas, om avokado och om kvarg och kanske om mat som vi åt för tusen år sedan. Så länge det är inte innehåller en enda kalori. Vi måste se skuggorna på våra kroppar för att dölja svärtan i vårt inre.
Nej!
Det handlar om en sund livsstil.
- God morgon, säger hon till Hon när de möts vid övergångsstället. Sån där cardio?
- Spinning och sen core. Jag tog en fuskdag igår och gjorde en milkshake på proteinpulver. Du borde testa.
- Kanske.
- Men ska jag ut och resa snart, Thailand!, och då vill man liksom att naveln ska sticka ut.
- Vill man?
- Spinning och sen mage och sen avokado.
- Men känner du verkligen att du gör det här för dig själv?
- Skojar du?
- Nej.
- Det är klart jag gör. Har snart 4000 följare på Instagram.
- Men känner du inte att du objektifierar din kropp?
- Skojar du?
- Nej.
- Jag har ju läst genus på universitetet.
Hon var på väg till gymmet.
Hon var på väg någon annanstans.
Nej!
Strong is the new skinny is the new förtryck.
33 centiliter men inte en enda kalori.

Framme på jobbet kunde hon inte tänka på annat.
Hon tänkte på hur Hon satt på spinningcykeln och svettades till Ellen Degeneres på en tv-skärm och hur världen snurrade lite lite fortare för varje pedaltag.
Runt runt sin egen axel.
Runt runt ett påhittat lillfinger.
Korridoren bort mot gympasalen ekade tomt för att det snart var påsk och då skulle alla minsann fira hur han fick lida, upphängd på korset, och sedan skulle vi fira lite till med nubben och med sillen. Hon skulle fira hur dom hade fått lida, upphängd på en fallos, och sedan fira lite till med nubben och med sillen. Korridoren var inte mer än 40 sekunder lång men hade mer att säga än en handfull vardagsrum. Här fanns människor och möten mellan åsikter och kön och åldrar och etnicitet. Här fanns livsnerven.
Hon hade varit lärare sedan hösten 00.

- Sätt er ner och var tysta. Idag ska vi prata om impressionismen. Om Monet och Pissarro.
Ett dovt sorl av missnöje och/eller våren hördes i rummet.
Han, han med stor mun, räckte upp handen.
- Fröken?
- Ja.
- Varför är det så mycket lättare att rita en kuk än en fitta?
- Det får ni lära er på i B-kursen.
Alla skrattade.
Hon skämtade.
Hon skämtade?
Insikten och frågan växte på henne under tre sekunder och världen verkade ha nått maxfart. Pedaltag efter pedaltag och den första svettdroppen över ryggslutet fick snart besök av en tredje och en fjärde och en femte. Hon blev blek eller genomskinlig.
- Eller så är det helt enkelt något vi får lära oss att leva med...
Klassen tystnade snabbt.
- ...att vissa har förtur och att det har kommit till att bli en norm för mänskligheten att lära sig om männen och hur männen vill ha det. Vilken plats vi får ta för att stötta underifrån utan att stå i vägen. På vilket sätt männen får se ut och på vilket sätt vi bör se ut. Det handlar om lavendel och om patriarkatet. Om vad man lär sig att rita.
De 40 tomma ögonen i de 20 fyrkantiga huvudena.
Mänskligare än sudokus.
- Vad är patriarkatet? frågar han försiktigt och munnen är nu bara hälften så stor.
- Låt oss börja med Monet.

I sovrummet.
- Jag träffade en tjej idag när jag skulle gå till jobbet. Hon skulle träna för att naveln skulle stå ut. Tycker du att det är snyggt?
- Jag tycker att det är lite äckligt med navlar.
- Men du förstår vad jag menar. Att det är snyggt att vara sådär keso-smal.
- Det handlar väl bara om att må bra med sig själv?
- Kan man verkligen göra det nuförtiden. Blir inte allt en jakt mot att skapa sitt perfekta jag på internet eller på klubben? Sund har blivit det nya axelvadd.
- Kanske. Men det är likadant för oss killar.
- Håll käft.
- Jag läste på internet om patriarkatet idag. Det verkade som en konspiration av feminister som fått för lite kuk. Jag trodde att kuk var något som man förtjänar.
- Håll käft.
- Får man inte skoja längre?
- Too soon. Jämställdheten är sjuk men har inte dött än. Det har däremot hoppet.
- God natt.

2 kommentarer:

  1. så flummigt fast så jävla exakt. skäms över att vara en stereotyp men vad gör man åt det, det är lite inne att vara feminist i år har jag hört, men man ska väl inte klaga för ju fler desto bättre heter det väl. nu lät det där som en pik till dig, det var det inte, det var en pik till att jag är stereotyp för att jag också vill ha samma förutsättningar. och äter avokado. detta blev mer förvirrande än planerat, makalöst skrivet i alla fulla fall

    SvaraRadera
  2. Hej agnes och tack snälla för snårskogen och orden. Förstår precis vad du menar (tror jag) men det är nog så att vi alla är en stereotyp av något. Feminism må vara i ropet och lätt att prata om. Men det är fortfarande svårt för folk att förstå.

    Frid,
    J.

    SvaraRadera