Selma blir kuvert.

Hittar brevet

i fickan på en övervintrad svart jacka
och jag minns dig direkt

hur orden aldrig kom nog ofta

men vi hade ju kommit överens

om att ge livet tid

även om det var halva tjusningen

att finnas någon helt annanstans.

Pappret är vikt

på mitten och på mitten och på mitten

och den ena sidan är sliten

bokstäverna så bleka att

man måste böja sig mycket nära för att se liv

men pulsen finns där

blodet, skrivstilen, vi

i tretusen tecken eller mer.

Du berättar

hur du går på gatorna i min stad

det mulnar på och tre katter

inklusive du

gömmer sig undan regnet i skogen

men barrträden här uppe växer sig aldrig täta nog

för att rädda en

och det är likadant med självförtroendet.

Selma blir kuvert

för vi vet att hon inte skulle misstycka

där älven alltid är nummer ett

där livet alltid är något annat

och jag minns dig direkt

hur vi kom överens om att gömma oss själva

i en övervintrad svart jacka

Frid då
Nej:
Adjö.