(nr 1836) Smak: Söt, lätt, frisk, ren, fruktig smak. Eftersmak: Allt är lögn.

Vi som aldrig sa █████
är aldrig din vän
egentligen den man trodde?

Förra sommaren. Eller förrförra. Det kan också ha varit en annan årstid. Eller igår.
Hon stod på tå och upprepade:
du måste söka hjälp, du måste söka hjälp, du måste söka hjälp!
Sedan ytterligare en klunk. Det luktade sött och päron.
du måste söka hjälp, du måste söka hjälp, du måste söka hjälp!
Jag som trodde att hjälp var för folk som verkligen behöver den.
Hon lät försiktigt fötterna landa mot asfalten. Försiktigt inte så mycket.
Sedan skiljdes vi åt.
Hon skulle dansa.
Jag pausa.

Vi som alltid sa █████
är alltid din vän
egentligen Bert Karlsson!

Lodrätt - 16 bokstäver. Ledtråd: jag.

Barnet i mig
en ensam och övergiven
krake
rädd för nästan allt
är ändå nyfiken på att försöka förstå världen.
Facebook
Twitter
elaka tungor viskar
LIVET?
ser mer och mer ut som en illusion
en jakt på din uppmärksamhet
bortom
en tid då andra värden fanns.
Hotet om att inte vara älskad
oavsett röst
värker i mig.

En dikt från sommarsverige.

ISRAEL UT UR PALESTINA!
men först hämtpizza.

saker*

I.
I en bortglömd busskur
satt du inte längre
och väntade på mig.

II.
Solen skapade skuggor
den glesa skogsdungen
penseldrag på asfalten.

III.
Minnet
liljorna vissnade
utan förvarning.

IIII.
Vi satt i diket
du, åkerbär - jag, ogräs
bredvid en förlorad navkapsel.

IIII.
Jag satt i diket
du, borta, jag ensam
bredvid ett förlorat hopp.

III.
Minnet
imorgon fanns
blott som en illusion

II.
Moln skapar skuggor
den glesa sanningen
om kommande solsken.

I.
I en bortglömd busskur
satt jag kvar
och väntade på ingenting.

Brev ett – tjugofjärde juli, tjugohundrafjorton.

För att en natt ska få kallas ”tropisk” krävs det att temperaturen överstiger 20 grader ändå till morgonen. För att ett liv ska få kallas värdigt krävs det mycket mer än så.

Man ska hitta någon att älska.

Som älskar en tillbaka.

Man ska älska och älskas ungefär lika mycket (plusminus ett par procent). Annars bildas sprickor.

Sprickor gör att man börjar bråka om saker*.

saker* kan vara till exempel:
du köper aldrig blommor, du kysser mig med tungan, du är Ernst, lögnare, jag hoppas att du dör!

Man ska hitta någon att älska.
Det ska helst vara en person av ett annat kön. Men samma kultur. För det säger normen.
Det ska helst vara så att ni vill bo på cirka samma ställe. Till exempel ”jag trivs inte i Göteborg”.

Det ska helst inte skilja så mycket i ålder. Där finns det en ekvation. Också det säger normen.

Om ålder: Han är för gammal. Det är bara en siffra. Äckel. Gubbslem. Digger. Din jävla idiot. Usch!

Normen säger mycket och det mesta bakom våra ryggar. Bla bla hen är ett svin - punkt - .
Ekvationer skriker andra sanningar rakt i våra ansikten, som tårarna, men mycket torrare.

Där x och y inte är kuk och fitta, där ingen vet vad x och y egentligen är.
Där kön är en illusion utan ideal.

Där ingen vet men alla försöker hitta genvägarna. Till värmen, Gran Canaria, och kärleken.

Men,

facit ljuger.

Jag är facit. 

Du är.

Folk tittar på mig. Oss. Litar på mig. Oss. Känner sig trygga där längst bak i boken. 

Hon gjorde.

Han gjorde.

Du gjorde.
Låt oss understryka.

Gjorde.

Låt oss understryka.

Som älskar en tillbaka.

Det är torsdag hemma på torpet och den tredje raka tropiska natten har åter blivit dag. Jag välkomnade den allt mer stukade midnattssolen med ett huvud fullt av tvivel och tvekan, med ett huvud vars reservoar av tårar verkar till synes oändlig, med tre koppar pulverkaffe lika starkt som självhatet. I alla fall nästan.
För att ett liv ska få kallas värdigt krävs det inte bara kärlek, sprit, charter, matematik, kuk och fitta. Det krävs att man bottnar i den övertygelse som är att man inte spelar någon roll.

  

Att jag blev en person, att jag alltid varit, som bär på en förbannelse. Det gör också du. Att siffrorna på sidorna längst bak i vår bok bara är ett chiffer, en karta, där sista krysset visar stupet som man borde kasta sig ut från. Bara man hittar ett lämpligt stup.

Men det är svårt att hitta bra stup nuförtiden.

Jävla it-samhälle!

Och den sista ekvationen lyder.

X + Y = det spelar ingen roll.
Där vi är x och y är livet.

Det är 31 grader i skuggan.
Jag längtar efter vintern.