tisdag 27 augusti 2013

Brev till Torgny Lindgren.

Från Luleå.

Torgny,
det är bra mycket över ett år sedan nu.

Du satt i foajén på Stadshotellet i Skellefte och läste tidningen. På uppslaget fanns en stor bild på Anders Behring Breivik och min blick mötte hans och min själ tappade fotfästet på samma sätt som då jag den där regniga kvällen på Nordanåområdet fick höra om tragedin. Mina stövlar. Min vattentäta jacka. Ingenting kunde rå på mig fysiskt men hjärtat drunknande innan jag hann ropa på hjälp. Jag hade varit nervös, kanske rädd, för att träffa dig men den här sista förmiddagen insåg jag till slut att det inte skulle tjäna någonting till. Mina sömnlösa nätter och trevande anteckningar skulle inte betyda ett öre om jag kom dit och försökte dölja mig själv. Du frågade om jag var hockeyspelar'n. Jag svarade ja.

Jag minns samtalet med värme och jag skrattade trots att du tre gånger berättade att gävleborna med Silverbärgaren i spets faktiskt hade snott guldet av oss året innan. Jag minns att jag svalde stoltheten och gömde mitt ansikte bakom en mur, en kaffekopp?, men jag bestämde mig samtidigt för att sista ordet inte var sagt. Jag bestämde mig för att skriva till dig om ett år. Då jag hade guldet runt halsen och då kaffekoppens värme hade spridit sig i hela Västerbotten. Säger inte det här med någon högre mening eller ett finger mot himlen men jag säger det med min övertygande tro om att saker och ting faktiskt ibland blir som man vill. Jag skulle skriva till dig om ett år för att göra bokslut i det kapitel som blev mitt liv i dina och Saras älvdalar. Nu är jag hemma i Norrbotten igen. Det andra hemma.

Himlen är rosa och ljust blå över älven där vågorna möter stranden jag sitter på. Grässtrån som vadar i vattenbrynet vibrerar som tusen stumma stämgafflar och jag sitter förtrollad av sensommaren. Jag hittade de där anteckningarna i en gammal jacka igår och inte en enda av frågorna jag skrivit ner innehåller mig. Därför vill jag slutligen tacka för nöjet att få samtala med dig i den där foajén den där regniga dagen för rätt bra mycket över ett år sedan. Det gav mig guld och ord. Det gav min själ skydd mot regnet.

Skickar med texten jag skrev direkt jag kom hem.

Frid och välmående Torgny.

Bästa önskningar från hockeyspelar'n tillika vän av ord
Johan Forsberg
Skellefte och Pite och Lule och Ume
där norrlandskusten värmer.